Förstudie - Folkhögskola i Sulemania

Kurdistan, norra Irak

Bakgrund
Efter den amerikanska ockupationen är Irak ett samhälle i turbulens med dagliga rapporter om våld och terror. Sedan Saddam Husseins fall har Irakiska Kurdistan blivit en expansiv region på grund av omfördelning av Iraks oljeinkomster som nu även kommer Kurdistan tillgodo. I Kurdistan i norra Irak, finns sedan drygt tretton år ett regionalt självstyre med egna institutioner, universitet, domstolar, polisväsende, media och organisationer. Även om korruptionen bland, och lokalbefolkningens misstro mot det lokala ledarskapet, pågår mängder av initiativ och byggande i varje hörn i regionen. Den politiska misstron går paradoxalt nog hand i hand med den ekonomiska framtidstron.

Uppdrag
Sedan snart tre år tillbaka har en planeringsgrupp i Sverige arbetat med att undersöka möjligheten att starta en folkhögskola i staden Sulemania i Kurdistan, norra Irak. I gruppen ingår dels personer med långvariga och upparbetade kontakter i Kurdistan, dels personer som arbetar som lärare på folkhögskola eller i andra skolformer. Visionen är att kunna erbjuda en alternativ skolform som kan bidra till den demokratiska utvecklingen i regionen. Idén är också att ett utbyte mellan folkhögskolor i Sverige och Kurdistan ska fungera stärkande för de demokratiska processerna här såväl som där. Ett nära samarbete där vi studerar varandras kulturer, nutid och historia kan grundlägga en viktig förståelse för ”den andre”.

Efter signaler från flera organisationer i Sulemania om att detta projekt var önskvärt påbörjades ett samarbete med organisationen KOMAK som arbetar för att förändra läroplaner och pedagogik i ett antal kurdiska grundskolor. En förstudie startades genom att ett flertal kontakter etablerades mellan planeringsgruppen och myndigheter och organisationer i Sulemania. Komak sökte projektbidrag och Forum Syd tillstyrkte 42 000 kr till att genomföra en förstudie. En resa för att utföra förstudien på plats genomfördes under 27/10-3/11 2005 med syftet att undersöka förutsättningarna – möjligheter och hinder – för att starta en folkhögskola.

Metoder
För att genomföra förstudien åkte en grupp bestående av Sten Lennblad, Katarina Korp och Donald Boström till Sulemania. Gruppens bistods på plats av Saman Garmiani och Jabar Jalal, två kurder som bott många år i Sverige. Gruppen mottogs som utbildningsministeriets gäster och genom vars försorg gruppen försågs med boende, livvakter, transporter och tolkar.

Vår metod för att samla information och överblick för vår förstudieanalys var att möta ett stort antal av de organisationer, myndigheter och institutioner som var relevanta för vårt uppdrag. Vi träffade kvinno-, kultur-, skol- och ungdomsorganisationer (se bilaga 1). Inte minst för att få möjlighet att höra andra röster än de officiella och myndigheternas. En av de heta debattfrågorna på våra möten var exempelvis ålderssammansättningen i klasserna. En svensk folkhögskola blandar åldrar mellan arton och sextiofem år i samma klass. Detta motsatte de flesta sig starkt mot och menade att i Kurdistan fungerar inte sådant. Efter en veckas diskussion landade vi på en kompromiss på arton till trettio år. Om detta var de flesta överens. Detta aktualiserade den viktiga och utmanande frågeställningen att överhuvudtaget anpassa en svensk skolidé till de lokala förhållandena och till kulturen samtidigt som det ska vara förnyande.

Vi höll själva tre seminarier för olika grupper, bland annat studerandegrupper, för att informera om folkhögskoleprojektet. Vid dessa seminarier framkom en mängd intressanta frågeställningar. Två av seminarierna var öppna för allmänheten och annonserades, medan ett hölls för lärare, rektorer och skolinspektörer knutna till lärarförbundet.

Folkhögskolan i Sverige har alltid haft nära och naturligt samarbete med olika kulturinstitutioner och fyller en uppgift som kulturbärare. Vi besökte därför musikhögskolan, som också har teater- och konstnärsutbildningar, och vi gjorde en visit hos Sherko Bekas, Kurdistans kanske störste, nutida poet för att sondera för ett eventuellt framtida samarbete.

Ett besök gjordes vid KOMAKs skolprojekt i byn Kenekewe – ett försök med att tillämpa en för området helt ny pedagogik och metodik inspirerat av de svenska och norska läroplanerna. Besöket på lärarhögskolan i Sulemania var viktigt för framtida samarbete kring fortbildning av kurdiska lärare som ska rekryteras till folkhögskolan. Med Sulemania Universitets president diskuterade vi behörighetskriterier - det nationella provet och intagningskrav till universitetet, och vårt möte med skolministern, Shawnim AbdulKarim, var viktigt för att få idén sanktionerad på rätt myndighetsnivå.

Utbildningssituationen idag
Utvecklingen i området går idag fort och intäkterna från oljekällorna i regionen gagnar förstås investeringar och expansion. Detta märks i många städer, medan man på landsbygden lever ganska traditionellt och vid sidan av den ekonomiska karusellen. I städerna gör den nya teknologin framsteg – mobilnät och Internet vinner ny mark, samtidigt som skolans struktur är densamma som på 1920-talet. Irak och Kurdistan har ärvt skolsystemet från britterna och sedan dess befunnit sig under diktatoriskt styre. Mycket lite har förändrats i utbildningssystemet sedan den kurdiska regionen i norra Irak fick sitt självstyre 1992. Ett samhälle där vissa delar utvecklas oerhört snabbt, men där utbildningssystemet stått stilla, skapar en situation i obalans. Mer än någonsin behövs nu människor med utbildning och medborgarbildning som kan ta aktiv del i bygget av ett nytt Kurdistan.

Vi mötte ett mycket starkt missnöje mot nuvarande skolsystem bland ungdomsgrupperna. Efter högstadiet och gymnasiet gör alla ett nationellt prov vars resultat bedöms centralt. Därefter blir studenterna anvisade det gymnasieprogram eller det universitetsprogram som poängen räcker till. Alla elever gör sina val, men en majoritet hamnar i utbildningsprogram de inte önskat.

De nationella proven görs under samma dag av alla elever i hela regionen. Missar man provet, har man missat chansen att söka till gymnasiet eller universitetet. Man kan studera kvällstid på egen hand för att därefter söka in på universitetet och göra om provet året efter, men andra alternativ att nå högre utbildning finns inte idag. Runt 40% av alla gymnasiestuderande fullgör sin utbildning, enligt en av skolintendenterna i Sulemania. En siffra vi tidigare hade från officiell statistik från år 2002 är att endast 11% blir klara med gymnasieutbildningen. Överhuvudtaget är det mycket svårt att få tag i tillförlitlig statistik och de uppgifter man får från olika håll går vitt isär. Invånarantalet i Sulemania varierade från 600.000 till 1.500.000 beroende på källa.

Alternativa skolformer
Förutom en turkisk skola i Sulemania är de skolor KOMAK driver förmodligen de som i metoder och pedagogik skiljer sig mest från det reguljära skolväsendet. Vi besökte skolan i Kenekewe och klasserna 1-3. Vår kurdiska följeslagare, Jabar Jalal, var speciellt imponerad över att en av KOMAKs representanter knackade på dörren till klassrummen och frågade barnen om vi fick komma in. Detta skulle inte förekomma i en vanlig skola.

Idag saknas lärare, skolor och undervisningsmaterial i den kurdiska regionen, trots att regionen nu har ett stort inflöde av ekonomiska resurser. Lärarlönerna är låga – en del tjänar så lite som motsvarande 1 200 kr i månaden. Det har gjort att många lämnat läraryrket för att istället arbeta som byggjobbare på något av de många byggprojekten i området som betalar högre löner. Det är brist på läroböcker och vi uppmanades inför vår resa av kurder bosatta i Sverige att ta med oss läroböcker i exempelvis engelska om vi kunde. En mycket tydlig bild av de akuta bristerna i undervisningen fick vi vid besöket på lärarhögskolan. Vi träffade klassen med blivande engelsklärare och vi berättade följaktligen om folkhögskoleprojektet på engelska. Efter tio minuter svarade klassen på en direkt fråga att endast tre av cirka 28 elever förstod det vi pratade om och vi tvingades fortsättningsvis föra samtalet via tolk. Vi fick veta att engelskundervisningen nästan enbart består av grammatikstudier och teori. Muntliga övningar förekommer knappast. Detta är, enligt uppgift från flera lärare, ett problem också inom andra ämnen - tillämpningen saknas. Bristerna i engelskkunskaper måste tas i beaktande i vår kommande läroplan.

Som vi redan pekat på, är behovet av utbildning mycket stort, liksom behovet att förnya pedagogiken, praktisera demokratiska principer och tillägna sig en förståelse för vad medborgerliga rättigheter är i ett demokratiskt samhällssystem. Behovet av alternativa skolformer är också stort och det ser ut att finnas öppningar för det i ett tidigare mycket låst system. Det kurdiska samhället strävar efter att utöka sina internationella kontakter på olika nivåer, inom bland annat utbildning. Insikten om att man då måste reformera det egna utbildningssystemet finns, men reformerna tar tid. Initiativ utifrån ses av många som viktiga för att påskynda processen. Under vår vistelse sändes inslag om folkhögskoleprojektet i tre olika TV-kanaler.

Kvinnors situation
Kvinnoorganisationen Zhinan pekade vid vårt möte med dem på det enorma behovet av utbildning bland kvinnor. Zhinan räknar med att runt 60% (!) av kvinnorna i den kurdiska regionen är analfabeter. I Irak i stort är siffran troligen ännu högre. Här behövs insatser på grundskolenivå och KOMAK driver ett alfabetiseringsprogram för kvinnor i Kirkuk. Mötet med Zhinan förstärkte också intrycket att kvinnor har svårare att hitta alternativ i livet om de inte har utbildning. Kvinnornas utbildningssituation i den kurdiska regionen är speciellt eftersatt. Som vi redan nämnt är så mycket som runt 60% av kvinnorna analfabeter. För outbildade kvinnor finns mycket små möjligheter att få arbete utanför hemmet. Är man som kvinna outbildad och inte blir gift, är livssituationen mycket svår. I en annars ganska sekulariserad kultur har islam stärkt sitt grepp och det får kanske fler negativa effekter för kvinnorna. Det finns många olika korantolkningar och kvinnan behandlas enligt den korantolkning hennes man eller far tillhör.
För många kvinnor skulle det, tror vi, vara en viktig ny chans att få möjlighet till folkhögskolestudier som kan ge behörighet till högre utbildning. För folkhögskolans del vill vi i någon mån prioritera kvinnor, samtidigt som vi tycker det är viktigt att det blir en skola för både kvinnor och män. Efter synpunkter från de kurdiska organisationerna föreslår vi därför en fördelning av 60% kvinnor och 40% män vid elevintagning.

Situationen upplevs så outhärdlig för många unga kvinnor att kurdiska tidningar i stort sett dagligen rapporterar om unga kvinnor som bränner sig till döds, hellre än att leva under rådande omständigheter. Kvinnoorganisationen Zhinan menade att det är en lång väg kvar även om parlamentet gjort två viktiga förändringar för kvinnor. Det är nu förbjudet i lag med hedersrelaterade mord, och förbjudet för en man att gifta sig med fler än en kvinna. Även om det är förbjudet i lag så lever det av tradition fortfarande kvar i stora delar av landet.

Konfliktanalys
Sulemania har varit mycket förskonat från oroligheter och bombattentat som då och då inträffar i regionen. Svenska UD har utfärdat en generell avrådan från resor till Irak, men t.ex. Brittiska UD gör i sina reserekommendationer stor skillnad på norra och södra Irak. Det är många positiva processer igång på flera nivåer i den kurdiska regionen. Idag finns en administration i Erbil som styrs av KDP-partiet och en i Sulemania som styrs av PUK. Man arbetar nu intensivt för att sammanföra dessa båda administrationer till en gemensam. En sådan bedrift skulle vara en stark symbol för att man nu vill arbeta framåt tillsammans och vill lägga tidigare inre splittring bakom sig. Sedan ett par år tillbaka har man ett gemensamt parlament. En sammanslagning av administrationerna skulle skapa bättre förutsättningar för nya projekt genom tydligare beslutsgång. Som det nu fungerar är det många som bevakar sina revir gentemot varandra.

Vår upplevelse av en stor öppenhet med kritik från bland annat ungdomar är också mycket positivt. Vi var förvånade att så många vågade säga sin mening och det tyder på att man under åren av relativ självständighet lyckats skapa en större öppenhet, men också på stor frustration över att förändringsarbetet går alltför långsamt och att korrupta system tillåts.

Vad som kommer att hända i regionen i stort är oerhört svårt att sia om och beror naturligtvis på beslut i såväl Bagdad som Washington och London. Vi anser dock att det är oerhört viktigt att försöka möta de olika krav på och behov av förändring som framförallt ungdomarna ställer. Risken finns att deras frustration, med alldeles fel beslut och bemötande, kan vändas till icke-demokratiska uttrycksformer. Det kan också påskynda den process som redan är igång med ungdomar som lämnar regionen. Därmed är sagt att behovet av utbildning och medborgarbildning understryks ytterligare.

Möjligheter och hot för folkhögskolans start

Möjligheter:
Behovet är stort – för en expansiv samhällsutveckling i demokratisk riktning måste fler få tillgång till utbildning och medborgarbildning i högre grad än idag.
Önskan är stor - särskilt bland ungdomar.
Ekonomi – underlag och ekonomi finns idag.
Förändringsbehov – nya system krävs för att möta en ny tid.
Ökad jämställdhet – kvinnor kan med utbildningsmöjligheter få ökade egna valmöjligheter, samt bli en ännu starkare resurs i samhället.
Ökad demokrati – människor ur alla samhällsgrupper, oavsett ekonomi, får möjlighet att studera.

Hot:
Gamla system och personer som stretar mot förändring.
Korruption – pengar och släktskap styr.
Osäker beslutsgång – misstro bland framför allt ungdomar att politiker och myndigheter ska förstöra nya idéer.
Kultur – som håller kvinnor hemma och outbildade.

Brett stöd för folkhögskoletanken
Idén om en folkhögskola i Kurdistan fick ett brett stöd, från ungdomar till utbildningsministern. Vi är dock medvetna om att de som deltog i våra seminarier inte kunde tillägna sig någon djupgående förståelse för vad en folkhögskola innebär. Har man bara sett ett skolsystem är det mycket svårt att föreställa sig alternativen. På samtliga av de tre seminarier vi höll satt samma gäng äldre herrar, skolinspektörer och rektorer, hade invändningar men insåg samtidigt behovet av alternativ, men de var också oroliga för vad som skulle hända om folkhögskolan blev mer populär än det vanliga gymnasiet.
Vårt svar var att en folkhögskola ska vara en andra chans för dem som missat sin gymnasieutbildning, men framförallt en väg att nå medborgarbildning i ett samhälle som behöver kunniga och engagerade egna medborgare för att fortsätta utvecklas i demokratisk och självständig riktning.

Redan innan vi presenterade idén fanns en stark välvillighet mot oss som gäster från Sverige. En ofta förekommande kommentar var ”Sverige var det enda landet i världen som öppnade sina dörrar när vi hade det svårt”. Från den utgångspunkten deltog alla välvilligt i samtalet som oftast slutade med, ”idén är mer än välkommen”, ”Jag ska göra vad jag kan för att hjälpa projektet”. Inte minst utlovades detta från de båda utbildningsministrarna vi träffade – skolministern Dr. Shawnim AbdulKarim, samt Ministern för högre utbildning, Dr. Akhtar Shamsaldin.

Finansiering och oberoende
Skolministern, Dr. Shawnim AbdulKarim, erbjöd sitt stöd för folkhögskolan. Som nästa steg i processen tar hon förslaget till parlamentet för beslut. Redan nu bedömer hon och hennes medarbetare att parlamentet ska anta förslaget.

De kurdiska myndigheternas åtagande vilar framför allt på två ben. Dels att garantera sitt ekonomiska stöd för skolans drift som lärarlöner, lokaler, utrustning och material, och inte minst studiebidrag till eleverna, och dels att skolorna ska vara helt oberoende från statlig inblandning.

Såväl lärare som elever uttryckte en stark oro för att folkhögskolan inte ska kunna vara oberoende om den tar emot bidrag från myndigheterna. Vid vårt möte med skolministern, med rummet fullt av personer från olika nivåer i utbildningsministeriet, utbröt en livlig diskussion om vårt krav att folkhögskolan måste stå oberoende från myndigheternas inflytande, vilket visade oss att frågan är kontroversiell.

Fortbildning och rekrytering
Sverige å sin sida måste erbjuda stöd för fortbildning av kurdiska lärare och för såväl lärar- som framtida elevutbyten. Detta svenska stöd kan, tillsammans med den kommande huvudmannen för folkhögskolan i Sulemania, gemensamt värna skolans integritet gentemot de kurdiska myndigheterna. Nyckelfrågan för skolans existens är att rekrytera de rätta lärarna som förstår folkhögskolan som idé, samt har en ödmjuk inställning till lärande och sina elever.

Behörighet till högre utbildning
Nuvarande system har en väg till högre utbildning. Endast genomgånget och godkänt nationellt prov gäller som inträde till högre utbildning. Presidenten för universitetet och ett par av skolintendenterna uttryckte en skepsis mot att man skulle kunna nå fram till högre utbildning med någon ny slags pedagogik och nya metoder, men vi mötte också många lärare som längtar efter att få undervisa på något annat sätt än det strikt förmedlingspedagogiska och läroboksbundna sätt som är rådande idag.
Här finns en del kvar att förklara. Om folkhögskolan inte kan bli en förnyare utan ska bli en del av det gamla har vi så att säga missat hela poängen. Folkhögskolans elever måste också få tillgång till högre utbildning genom ett system anpassat till en ny pedagogik och till ett skolsystem där medborgarbildning står i centrum. I detta finns politisk sprängkraft. För många kurder, på alla nivåer, är detta inte bara en ny skolidé utan också symbolen, och en politisk kil in i det gamla konservativa systemet för att förändra sakernas tillstånd inom andra områden.

Slutsats och fortsatt process
Efter det starka stöd folkhögskoleprojektet kom i åtnjutande av är den enkla slutsatsen att projektet bör fortsätta med följande organisation: (Se bilaga 2.)

1. Projektledning
2. Lokal koordinator
3. Referensgrupp med lokala organisationer
4. Utbildningsministeriet driver frågan i parlamentet

Samarbetet mellan projektledning och referensgrupp kommer att vara nära och referensgruppens viktiga och svåra uppgift är bland annat att studera och utveckla folkhögskoleidén lokalt så att den knyter an väl till de lokala förutsättningarna och behoven. Vi bedömer att det inom referensgruppen finns såväl kunskap som engagemang och integritet för att kunna utföra detta.

Huvudman för Folkhögskolan i Sulemania
KOMAK är initiativtagare till förstudien i Sulemania, och är en av staten oberoende organisation med stor erfarenhet av skolfrågor. Det gör Komak till en naturlig huvudman för den första Folkhögskolan i Sulemania. KOMAK är politiskt och religiöst obunden, ideell förening som grundandes 1997 för att förbättra barnens livsvillkor i Kurdistan. Inledningsvis inriktades föreningens arbete på fadderbarnverksamhet. Numera har verksamheten ändrat karaktär och man har övergått till att arbeta med större utbildnings- och demokratiseringsprojekt för att främja barnens levnadsvillkor långsiktigt samt att stärka det civila samhället i Kurdistan. Idag består KOMAK av flera väletablerade filialer i Kurdistan och Europa men projekten bedrivs ändock i Kurdistan. Föreningen har bl a flera skolprojekt där all undervisning sker enligt svensk läroplan. Man har dessutom aktiviteter inom fortbildning och opinionsbildning för att verka för demokrati, humanism och barnens rättigheter i Kurdistan i enlighet med FN:s barnkonvention. KOMAKs huvudsakliga ändamål är att höja barnens sociala anseende och utbildningsnivå i samhället genom opinions-, informations- och utvecklingsarbete om barns rättigheter. Inom KOMAK finns alltså erfarenhet av annan pedagogik än den som är gängse i Kurdistan idag, samt erfarenhet av att bedriva skolverksamhet. Vi ser därför Komak som en naturlig organisation till huvudmannaskapet för en folkhögskola. Dessutom är organisationen väl lämpad att driva folkhögskolans frågor gentemot myndigheterna, eftersom man har kunskap om vilka vägar man behöver ta för att gå från idé till beslut och handling.

24 november 2005